det är trängre här på gatorna fast vi är längre från varann

vi gick långt här du och jag kanske så långt vi kunde gå
kanske fanns ingen ärlig chans för oss men jag ser det inte så
det är som jag burit en förbannelse ibland med ryggen rak
ibland med både hopp och tro men det är ändå samma sak
jag har spridit lite värme jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven jag är bara lite lost

att försöka sätta fingret på det.

Som du kanske har förstått jag är här hos dig igen jag försvann ett tag på vägen men jag saknade dina sinnen det har varit tungt och grått jag är frusen än när livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen och som du kanske redan vet jag är oslagbar jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder du är sval sen blir du het du har känslorna kvar dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer du har dina moln och jag kan inte skingra dom kan inte låta dom va´ jag har mina ord som du sa som du kanske redan hört jag blir aldrig klar du sluter dina ådror om du sätter dig och väntar som du redan har berört här är glimmande dar välsignade december står för dörr´n och livet längtar som du kanske redan sett första snö´n kom inatt nu flyttar vi med fåglarna som trotsar atlanten har du hittat rätt? kan du höra ditt skratt? kan du leva vid en brant med ena foten över kanten? vi vinner ingen tid och vi får inte vänja oss för då är allting förstört Jag är här hos dig igen som du kanske redan hört

-----------------

jag får liksom ingen ordning

Vi är aldrig starkare
Än vår svagaste punkt
Kedjan är svag
Då länkarna felar
Och bojen runt foten väger tungt
Jag vill aldrig va något tung för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp